onsdag, november 18, 2009

Frihet för vem till vad?

Jag kommer ihåg löntagarfondsdebatten, och filmen som ställde frågan, - "Frihet till vad och för vem". Frågeställningen känns mer aktuell än någonsin. Både frågan om hur vinsterna i företagen används, inte minst välfärdsföretagens vinster, men också frågan om frihets begreppet. Borgarna i stockholm snackar om valfrihet tills de blöder. Men det borgerliga sättet att uttolka valfrihetsbegreppet har exluderat människorna utifrån ett brukar och medborgarperspektiv. Det är företagens frihet som det handlar om. Frihet att ta över kommunala kärnverksamheter. Frihet att etablera sig på en politiskt skapad äldremarknad. Frihet att profitera på människors behov av omsorg, vård och grundläggande välfärdsrättigheter.
I dag kommer borgerligehten att befria alla äldre som idag bor på stadens servicehus. De passar inte längre in i mallen för hur borgerligheten vill se framtidens äldreboende. För att de enskilda äldre ska få uppnå den nya friheten, ska alla biståndsbedömningar som gjorts, där de äldre fått bistånd till servicehusboende, göras om och omprövas. All den personal som funnits på servicehuset ska sägas upp?, flyttas? övertalighetsförklaras? och de äldre får ett fritt val att ta ställning till.
Bo kvar utan närheten och tryggheten med kompetent personal, och betala mer för detta, eller flytta till ett annat servicehus som ska läggas ned inom en framtid, eller om du är riktigt dålig, flyttas till ett vård- och omsorgsboende.
trygghetsboende kallas detta frihetskoncept!
Istället för mångfald av boendeformer blir det enfald. Istället för att människor själva ska få välja vart de vill bo så bygger borgerligheten murar kring stockholm dit de äldre inte längre är välkomna. Man måste för att få trygghetsboende vara mantalsskriven i stan!
Detta känns omodernt, förlegat och inte särskilt förknippat med begreppet frihet/valfrihet!
Att det är ett valsvek står utom all rimligt tvivel, nu får väljarna agera domare och utmäta straffet. Att de ansvariga borgerliga företrädarna inte bryr sig om att säkerställa en demokratisk process och att de struntar i att utreda konsekvenserna visar att ledarskapet har fått hybris.
Och som vi alla vet, Högmod går före fall!