Trots krigsrubriker är jag inte skakad!

Verkligheten är inte densamma världen över. Inte heller i ett Stockholmsperpektiv. Ta bara allt fantastiskt som finns i Stockholm, närheten till vattnet, spännande arkitektur, stort nöjesutbud, ett rikt kulturliv och en riktigt bra opposition. Därmed inte sagt att det skulle vara dåligt någon annanstans, typ i Sigtuna. Men trots den positiva skrivningen om vårt lands sköna huvudstad och allt den har att erbjuda så finns det alltid fler verkligheter att luta sig mot. Ett växande utanförskap, en ökande känsla av hopplöshet från marginaliserade unga utan framtidshopp, till en växande vårdmarknad där de resursstarka kan efterfråga vård och omsorg och behovet hamnar i skymundan, mm.

Vi har alla våra upplevelser av lokalsamhället, vården, skolan och omsorgen. Det beror på mig/oss som betraktare, min/vår identitet och livserfarenhet. Vart vi befinner oss i livet och vilka värderingar man har/säger sig ha. I dagens city görs en helsida med påståenden att s i stockholm skulle vara skakat av intern splittring. Den som har något intresse av den stockholmska politiken och splittring kan ju läsa på lite i historieböckerna. Där finns det splittring som heter duga, om man nu går igång på sådant!

Att socialdemokrater har olika uppfattningar är välgörande, utifrån våra grunläggande värderingar, partiprogram och åsikter kan vi bryta argument mot varandra för att klargöra eller klarlägga den socialdemokratiska politiken. Men det kan knappast vara tanken att vi ska tycka likadant och agera likadant av det enda skälet att vi är socialdemokrater.

Vi måste utgå från vardagen och verkligheten!

När media förenklar komplexa frågeställningar är inget parti tacksammare att hänga ut än oss socialdemokrater. Vi är öppna, vi har tydliga mål och vi berättar gärna om hur vi vill lösa olika problem som vi eller någon annan har definierat. När vi har olika syn på problem eller på lösningen av detsamma dammas "splittringsbegreppet" av.

Tidningsartikeln sätter fingret på en viktig punkt, hur vi kommunicerar med varandra, hur vi skapar gemensamma problemformuleringar och målformuleringar. Eller rättare sagt när vi i en brytningstid inte har skapat tiden och utrymmet för att gemensamt definiera socialdemokratins stora utmaningar inför 2010-2014-2018 eller 2030 och 2050!

Inte heller på detta område känner jag mig heller särskilt skakad. På förtroenderådet i lördags stakade partiordföranden ut vägen för framtiden och politiken, utan att darra på målet för oss som parti. Storstadspolitiken omnämndes särkilt som ett oerhört viktigt område. Ett särskilt fokus på storstäderna skall läggas vid jobbkongressen i höst. Ett spännande arbete som fler än jag ser fram emot. "Inget annat duger"

En del utav problematiken som emellanåt får mediautrymme handlar om bristen på förståelse för storstadens särskilda problem och svårigheter, och även om dess möjligheter!

Jag tänker ändå, hur svårt kan det va? Socialdemokratisk politik är vad vi gör den till, många sätter sitt hopp till den och därför får vi aldrig glömma att vi är ett parti i människors vardag.

Vår uppgift är att blottlägga effekterna av den borgerliga politiken som gör skillnad på människor, som lovar jobb men tvingar ut dig i arbetslöshet, som säger sig vara för arbetslinjen men tar bort valmöjligeten för dig att studera, som säger att det är finanskris och sänker skatten för de rika och låter dig som är arbetslös, sjuk eller pensionär betala kalaset!

Vår politik ska inte bara definiera problemen, vi ska visa vägen och bjuda in medborgarna till kampen mot orättvisorna för jämlikhetsträvanden och solidaritet.

Allt vi gör ska ses i både det korta och det långa perspektivet, komplexa frågeställningar måste både benas ut och redas upp. Allt kan inte ske på en gång!

Ta bara vård- och omsorgsvinsterna som avslöjats under senare tid, och som påstås vara en del av "splittringen" inom socialdemokratin.

Är någon emot mångfald?

Är någon emot valfrihet?

Svaret är ett givet nej!

Men nu är det så att i stockholm, i vår huvudstad har vi ett gäng borgare som upphöjt privatisering till dogm, vilket får en mängd konsekvenser!

Inom 10 år ska alla servicehus läggas ned!

All verksamhet ska privatiseras till 2010 enligt uppställda konkreta planer!

Kommunal verksamhet skänks bort till den som just för tillfället är kommunal chef och vill bli privat!

Privata verksamhetsutövare av förskoleverksamhet ber föräldrar om kritor och papper på grund av budgetproblem, ber sedan föräldrarna om hjälp med upprustning och tar sedan ut miljonbelopp i vinster.

Upphandlingarna som görs sker över huvudet på lokala politiker och på senare tid även centrala politiker. Tjänstemännen får allt större inlytande och avgörande över den politiska agendan och demokratin, så som vi brukar beskriva den, sätts ur spel.

Vården har gjorts efterfrågandestyrd istället för behovsstyrd.

Hur ska ansvar utkrävas när politiken avpolitiseras?

Hur kan vinstuttagen försvaras när ekonomin i den kommunala verksamheten urholkas och besparingar görs, är detta en effektiv förvaltning av våra gemensamma resurser?

Hur kvalitetssäkrar vi de verksamheter som har lagts ut?

Detta och mycket värre exempel sker nu och här! I en annan del av landet eller länet ser kanske problemen annorlunda ut. Antagligen är det så. Därför vill jag avslutningsvis önska alla socialdemokratiska kollegor i hela landet lycka till med att vinna förtroende för vår socialdemokratiska politik, där ni befinner er. Vår politiks mål är densamma, att frigöra människan, att gemensamt lösa sådant som var och en utav oss inte klarar av och att jämna ut de stora skillnader som finns i människors olika förutsättningar att få självförverkliga sig, att klara livspusslet,att inte bli lämnad i sticket.

Växa tillsammans tycker jag är nice!

Allt annat suger!