Trots krigsrubriker är jag inte skakad!

Verkligheten är inte densamma världen över. Inte heller i ett Stockholmsperpektiv. Ta bara allt fantastiskt som finns i Stockholm, närheten till vattnet, spännande arkitektur, stort nöjesutbud, ett rikt kulturliv och en riktigt bra opposition. Därmed inte sagt att det skulle vara dåligt någon annanstans, typ i Sigtuna. Men trots den positiva skrivningen om vårt lands sköna huvudstad och allt den har att erbjuda så finns det alltid fler verkligheter att luta sig mot. Ett växande utanförskap, en ökande känsla av hopplöshet från marginaliserade unga utan framtidshopp, till en växande vårdmarknad där de resursstarka kan efterfråga vård och omsorg och behovet hamnar i skymundan, mm.

Vi har alla våra upplevelser av lokalsamhället, vården, skolan och omsorgen. Det beror på mig/oss som betraktare, min/vår identitet och livserfarenhet. Vart vi befinner oss i livet och vilka värderingar man har/säger sig ha. I dagens city görs en helsida med påståenden att s i stockholm skulle vara skakat av intern splittring. Den som har något intresse av den stockholmska politiken och splittring kan ju läsa på lite i historieböckerna. Där finns det splittring som heter duga, om man nu går igång på sådant!

Att socialdemokrater har olika uppfattningar är välgörande, utifrån våra grunläggande värderingar, partiprogram och åsikter kan vi bryta argument mot varandra för att klargöra eller klarlägga den socialdemokratiska politiken. Men det kan knappast vara tanken att vi ska tycka likadant och agera likadant av det enda skälet att vi är socialdemokrater.

Vi måste utgå från vardagen och verkligheten!

När media förenklar komplexa frågeställningar är inget parti tacksammare att hänga ut än oss socialdemokrater. Vi är öppna, vi har tydliga mål och vi berättar gärna om hur vi vill lösa olika problem som vi eller någon annan har definierat. När vi har olika syn på problem eller på lösningen av detsamma dammas "splittringsbegreppet" av.

Tidningsartikeln sätter fingret på en viktig punkt, hur vi kommunicerar med varandra, hur vi skapar gemensamma problemformuleringar och målformuleringar. Eller rättare sagt när vi i en brytningstid inte har skapat tiden och utrymmet för att gemensamt definiera socialdemokratins stora utmaningar inför 2010-2014-2018 eller 2030 och 2050!

Inte heller på detta område känner jag mig heller särskilt skakad. På förtroenderådet i lördags stakade partiordföranden ut vägen för framtiden och politiken, utan att darra på målet för oss som parti. Storstadspolitiken omnämndes särkilt som ett oerhört viktigt område. Ett särskilt fokus på storstäderna skall läggas vid jobbkongressen i höst. Ett spännande arbete som fler än jag ser fram emot. "Inget annat duger"

En del utav problematiken som emellanåt får mediautrymme handlar om bristen på förståelse för storstadens särskilda problem och svårigheter, och även om dess möjligheter!

Jag tänker ändå, hur svårt kan det va? Socialdemokratisk politik är vad vi gör den till, många sätter sitt hopp till den och därför får vi aldrig glömma att vi är ett parti i människors vardag.

Vår uppgift är att blottlägga effekterna av den borgerliga politiken som gör skillnad på människor, som lovar jobb men tvingar ut dig i arbetslöshet, som säger sig vara för arbetslinjen men tar bort valmöjligeten för dig att studera, som säger att det är finanskris och sänker skatten för de rika och låter dig som är arbetslös, sjuk eller pensionär betala kalaset!

Vår politik ska inte bara definiera problemen, vi ska visa vägen och bjuda in medborgarna till kampen mot orättvisorna för jämlikhetsträvanden och solidaritet.

Allt vi gör ska ses i både det korta och det långa perspektivet, komplexa frågeställningar måste både benas ut och redas upp. Allt kan inte ske på en gång!

Ta bara vård- och omsorgsvinsterna som avslöjats under senare tid, och som påstås vara en del av "splittringen" inom socialdemokratin.

Är någon emot mångfald?

Är någon emot valfrihet?

Svaret är ett givet nej!

Men nu är det så att i stockholm, i vår huvudstad har vi ett gäng borgare som upphöjt privatisering till dogm, vilket får en mängd konsekvenser!

Inom 10 år ska alla servicehus läggas ned!

All verksamhet ska privatiseras till 2010 enligt uppställda konkreta planer!

Kommunal verksamhet skänks bort till den som just för tillfället är kommunal chef och vill bli privat!

Privata verksamhetsutövare av förskoleverksamhet ber föräldrar om kritor och papper på grund av budgetproblem, ber sedan föräldrarna om hjälp med upprustning och tar sedan ut miljonbelopp i vinster.

Upphandlingarna som görs sker över huvudet på lokala politiker och på senare tid även centrala politiker. Tjänstemännen får allt större inlytande och avgörande över den politiska agendan och demokratin, så som vi brukar beskriva den, sätts ur spel.

Vården har gjorts efterfrågandestyrd istället för behovsstyrd.

Hur ska ansvar utkrävas när politiken avpolitiseras?

Hur kan vinstuttagen försvaras när ekonomin i den kommunala verksamheten urholkas och besparingar görs, är detta en effektiv förvaltning av våra gemensamma resurser?

Hur kvalitetssäkrar vi de verksamheter som har lagts ut?

Detta och mycket värre exempel sker nu och här! I en annan del av landet eller länet ser kanske problemen annorlunda ut. Antagligen är det så. Därför vill jag avslutningsvis önska alla socialdemokratiska kollegor i hela landet lycka till med att vinna förtroende för vår socialdemokratiska politik, där ni befinner er. Vår politiks mål är densamma, att frigöra människan, att gemensamt lösa sådant som var och en utav oss inte klarar av och att jämna ut de stora skillnader som finns i människors olika förutsättningar att få självförverkliga sig, att klara livspusslet,att inte bli lämnad i sticket.

Växa tillsammans tycker jag är nice!

Allt annat suger!

Mona markerar mot SD!

På socialdemokraternas förtroenderåd markerar Mona S att socialdemokratin aldrig kommer samarbeta med SD. I inledningsanförandet slår partiordfarande fast att Sverige behöver en socialdemokratiskt ledd regering efter nästa val! Jobben är den centralt viktigaste frågan. För välfärden jämlikheten och rättvisan. Avstampet blir jobbkongressen om en dryg månad. Människors möjligheter ska vara socialdemokraternas ledstjärna, behov ska styra! Vi ska sätta stopp för borgarnas slöseri med skatte medel. Vi ska ska se till att pengarna används till satsningar o investeringar! Inte till förmögenhetsöverföring från det gemensamma till rika och riskkapitalister.
Inget annat duger!
Full sysselsättning gäller.
Inget annat duger!
Monas inledning visar tydligt skillnaden mellan borgarnas politik med ökade klyftor och vår s politik och kampen för jobben och alla människors möjlighet till bostad, rättvisa och god livskvalite!
Som Mona säger, inget annat duger!
Nu tar vi fighten!
Frihet genom storstadspolitik blir parollen jag tar med mig från talet.

Ännu en skandal med enorma uttag av vinst ur offentligt finansierad välfärd!

Så har det åter hänt, föga förvånande men mycket upprörande. En privat förskola har gjort miljonvinster, tagit ut pengarna och gett sken av dålig ekonomi! Socialdemokraterna i Stockholm har under sommaren med Carin Jämtin i spetsen satt fingret på denna sjuka hantering av skattemedel avsedda för kvalité i vård, skola- och omsorgssektorn. I Dn´s artikel nu på morgonen framgår att det rör sig om en tidigare chef som tagit över och sedan gjort sig en reäl hacka! Finansborgarrådet verkar bara så där lite lagom förvånad och har en högst blygsam kommentar till det inträffade. Vilket inte heller är förvånande och lika upprörande som själva sakfrågan.

Det är Moderaterna som i snart 20 år drivit privatiseringarna som ett heligt mantra. Jag minns i början på 90-talet då vi hade liknande situationer. Vilket liv det var. Kommunala chefer tog över verksamheter och sade sig få den frihet som behövdes för att kunna jobba med kvalité och barnen på ett bra sätt. (Vilket underförstått inte gått i den kommunala verksamheten).

Jag satt på ett sammanträde med inköpslistor från ett utav de större objekten då, förskolechefen, ( den kommunala), hade som chef gjort stora investeringar och inköp som hon sedan, (som vd i sitt bolag), fick köpa loss för en spottstyver.

Detta är en ren och skär skandal som nu upprepar sig!

Intresset ljuger inte, det är pengar det handlar om, och priset? Det får barnen betala, och föräldrarna och inte sällan personalen! Någonstans tas ju dessa pengar från den direkta verksamheten för att istället användas som vinstuttag och/eller utdelning till aktieägare.

Notera i artikeln att förutom vinstuttag så har det vare både utdelning och höga arvoden till styrelsen. Att bli förbannad handlar inte om avundsjuka, det handlar om att detta är fel!

Stoppa dessa vansinniga vinstuttag!

Driv opinion mot moderater som möjliggör detta slöseri!

Jag ser fram emot att partikongressen sätter ned båda fötterna i marken!

Farlig trafikmoral i Stockholmstrafiken

Så har jag än en gång cyklat mellan ytterstan och Stockholms city. Jag är tvungen att tyvärr konstatera att trafikmoralen bland stadens cyklister är under all kritik. Cykling är ett bra, miljövänligt och hälsofrämjande sätt att ta sig fram. Oftast går det till och med fortare än både bilen och kollektivtrafiken. Det jag inte begriper är hur alla dessa cyklister totalt struntar i stoppskyltar, tafikljus och att ta hänsyn. Gående får passa sig, bilarna får tvärnita och de cyklister som nu följer trafikregler och har vett i skallen får passa sig.

Stannar man för rött och gör en mjuk inbomsning när det slagit om till gult får man nästa räkna med att någon slänger arga kommentarer eller helt frankt bara kör in i bakhjulet.

Håhåjaja, man börjar väl bli gammal.

Fler poliskontroller behövs för att stocholmarna ska hålla regelverket. Bättre och fler cykelbanor, där trafikslagen skiljs åt är också en del av lösningen.

Men framförallt att även de cyklande begriper att det finns regler för hur man får bete sig, även som cyklist!

Arg!