Hembygd till salu!

I dagens upplaga av "borgerlig megafon" kan man läsa om hur det nya bostads- och intergrationsborgarrådet Kristina Alvendal(m) håller hov i Högdalen. På dagordningen handlar det om utförsäljning och privatisering, den blåa tråden i den moderata Stockholmspolitiken. Tesen som drivs av moderater i Stockholm är att det är ägandet av bostaden som präglar en integrerad Svensk som verkligen bryr sig om och vill stanna i lokalsamhällets förortsområden. Hallå???!!! Erfarenheterna från förra gången det begav sig förskräcker. Enorm kapital- och förmögenhetsöverföring från det gemensamma till enskilda Stockholmare, (grattis till er), utan analys av de samlade effekterna och konsekvenserna av den förda politiken. Det bedyras att försäljningarna inte skall ske till underpris, att offentlig och privat service skall garanteras. Kritiken på just dessa områden var mycket skarp förra gången ombildningarna skedde i framförallt innerstaden. Intresset ljuger inte, de nybildade bostadsrättsföreningarna höjde snabbt hyrorna för förskolor och småföretagare för att få bättre ekonomi, (avkastning på sitt insatta kapital), med följden att verksamheterna många gånger fick flytta. I andra fall fick kommunen i form av stadsdelarna betala skyhöga hyreshöjningar till de nya ägarna. Staden och Stockholmarna förlorade alltså dubbelt upp i de sammanhagen. Man har också lärt sig av tidigare misstag, för att garantera en stor ombildning i ytterstaden, förorten, sänks kraven vid ombildning. det skall inte längre behövas en majoritet för ombildning utan endast 40% för att realisera den nya politiken. Dessutom flaggas det för att enskilda fastigheter kan styckas eller delas för att förenkla ombildning. Några exempel på detta såg vi i Stockholms innerstad också under förra borgerliga mandatperioden. När ett hus delas i två delar kan tvättstugan hamna i den ena delen och elcentralen med huvudsäkringarna i den andra, det bäddar fint för härliga konflikter mellan grannar. Vad som händer med hyresgäster kvarboende i nybildade bostadsrättsföreningar har vi läst många spaltmeter om .Mångas oro, framförallt hos äldre och de med mindre inkomster är befogad. Min största politiska invändning handlar ändock om bostaden just som en social rättighet och inte en handelsvara. Vart skall mina barn och barnbarn bo när allmännyttan inte längre får någon framtid. Det handlar om solidaritet över generationsgränserna. Någonting som marknaden aldrig i något sammanhang klarat av att lösa. Det sociala ansvaret har alltid, nästan undantagslöst tagits av det allmänna.

Bostadspolitiken måste bygga på blandat bostadsbebyggelse och upplåtelseform i hela staden inte på ombildningar av allmännyttan. Centralt är att bygga många hyresrätter och pressa hyrorna genom att ställa krav i byggprocesserna. Just nu kan borgarna njuta av frukterna av förra majoritetens politik, (ökat bostadsbyggande, fler förmedlade lägenheter, fler sociala bostäder mm), men snart är det slut med det. Då kommer de sociala skillnaderna ytterligare att öka, fler blir rikare, plånboken avgör livsvalen i allt högre utsträckning och utanförskapet skapar hårdare samhällsklimat.

Därför känns det inte riktigt som "god morgon" när man ser citaten i Dn där Alvendal(m) uttalar sig att det vore "Fantastiskt" om många vill köpa loss sina bostäder.

Till salu i Högdalen; Allmännyttans bostadsbestånd, centrum, och de offentliga verksamheterna.

God jul alla som strävar efter kamratskap!!!